åldersnoja?

snart fyller jag hela 22 år och med den åldern börjar jag redan få ångest inför allt som ska hinnas med.
det låter kanske väldigt konstigt för vissa men that's it.
det är en känsla jag har, ingen jag är särskilt nöjd över men jag försöker jobba bort den.
jag känner mig främmande inför den här perioden i mitt liv.
dels för att jag aldrig känt så här förut, över att tiden springer ifrån mig (åldersnoja), och dels för att det kommer ett nytt kaptiel i mitt liv som jag längtat efter men som har fått bortprioriteras pga. av olika anledningar.

augusti betyder att det snart är höst och hösten är jag ganska klar över, men våren är ett stort frågetecken och på ett sätt är det ganska skönt.
jag behöver inte känna mig bunden till någonting. jag kan göra precis som jag vill efter nyår. himla fin känsla ändå.
jag känner att jag behöver bli lite mer positivt inställd till min livssituation, den är inte så tokig ändå.
om typ 8 år kommer jag definitivt längta tillbaka till den här frihetskänslan och ovissheten om vad som ska hända inom en halvårsperiod, eftersom att mitt liv, förmodligen, kommer vara lite mer stabilt då.

den stora frågan och tankar som spinner iväg är ju - vad vill jag göra i vår?